inskolning

Har börjat inskola killarna på dagis äntligen :) de verkar redan stortrivas och de har jätte bra fröknar vilket känns mycket tryggt.
 
Troy ålar sig fram och är lite vildare utav sig, älskar riva ut saker och han är ganska galen i gåstolen. På dagis sitter han och ler och tittar runt på alla färger och lampor för att sedan åla iväg då han sett något spännande.
 
Loke är av den lugnare varianten en riktig mys kille tittar gära länge på en samtidigt som han ler :) då smälter jag. Han är en riktig krambjörn men är sitter gärna och grejar med leksaker ålar gör han men inte i onödan ;)
 
Jag har under veckan försökt komma i kontakt med habiliteringen då de vanliga gåstolarna dom har har börjat spricka och är alldeles för låga. Men dte är inte det lättaste att få hjälp allt tar sin tid och helst ska de tydligen ha en diagnos innan men det kan ju ta tid. Ja jag vet inte vad jag ska säga riktigt men jag börjar redan bli trött och detta är ju bara början.
 
Om det finns hjälpmedel som gör att de utvecklas så ska de väl ha det. Den dagen gåstolarna rasar helt och de bara får ligga på golvet blir jobbigt. Med gåstolarna tar de sig i dagsläget fram och kan utforska saker. De älskar att vara med när jag sätter i eller tömmer diskmaskinen. de hör på långt avstånd när luckan öppnas och kommer rusande i gåstolarna och då gäller de att passa sina fötter. de drar i allt de kommer åt och Troy försöker se över bordskanten vilket andra barn gör när de börjar gå efter kanter och så fats mina gör det från gåstolarna. Väldigt trist blir det iaf om vi inte får nya i tid.
 
 
Väntar även på provsvar från kromosom analysen är lite nervös men det kanske inte visar något?? såklart vill jag ju att de ska vara friska men jag vill ju veta vad det är för det är mer och mer för varje dag som går att det är annorlunda. Jag tycker också man ser på dem mer utseende mässigt nu när de blivit äldre.
 
Det är så mycket jag vill skriva och få ur mig men det är ganska känsligt! fick höra häromdagen att jag inte borde jobba träffa folk utan bara vara med grabbarna :-O det passar varken mig eller våran familj om vi ska ha något sånär normal vardag. tack och hej för det! Hade vart skönt med lite hjälp och stöd ibland istället!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Låt ingen bestämma över hur du lever din vardag, självklart behöver man komma ifrån och prata av sig med vänner och arbetskamrater. Oavsett hur dina val ser ut så har du alltid dina vänner runt dig och vi finns här när du vill prata eller fika ;-) love you <3 //Ulle

2012-09-17 @ 08:46:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0