Ett år sedan!
Har inte skrivit på ett år! Mycket har åt posetivt riktning. Idag har Troy och loke diagnos autism och svår utvecklingsstörning. De pratat inte ännu men går känns som de är redo för tecken nu. Kommunikationen är dålig men det känns som vi börjar komma nån vart. Det är väldigt ringt in i mellan men jag kan idag känna glädje över att få mamma till dem och jag älskar dem just för de dom är. Hade de vart friska sångare de inte vart Troy och loke. Innan sörjde jag ju så att de inte utvecklades och kändes precis som jag förlorat mina pojkar. Men så känner jag inte idag. Idag känner jag mer dåligt samvete för flickorna att jag inte räcket till och ofta själv är trött och sur. Men vi jobbar på det. Ska försöka hålla liv i bloggen igen,
