Supermamsen

Allt känns jobbigt just nu har ingen ork eller energi, kan inte låta bli att oroa mig för pojkarna försöker sitt träna varje dag och stimulera dem men känner att det börjar bli slitsamt. De andra barnen har ju lärt sig allt i sin egen tackt. Gräver ner mig i detta faktiskt fast än vi inte fått något bekräftat.

Fick brev i veckan om att de ska få träffa Läkare inom 3 månader :-O wow först ett kaotiskt BVC besök där läkaren snabbt bekräftade att de var sena och lite annat en blev lovad snabb hjälp och träffa läkare i lugn och ro men 3 månader är läänge. Sen hade de kaos på bvc och de hade inte mer tid för oss. Så nu får vi vackert vänta.

Jag är såklart glad att de följer upp och kollar dem men jag vill ha hjälp nuuu!

Har tappat mycket förtroende för vården sen vi fått tvillingar. I höstas efter mycket om och men med sjukhus besök och inläggning konstaterade dem att Troy hade Astma och en remiss skulle skickas det var i höstas och jag har inte hört ett skit :/ som tur är har Astman hållt sig på en bra nivå men visst piper de ofta.

Var iaf på föräldra grupp sist vecka men har ärligt ingen lust att gå dit igen då jag faktiskt tyckte det kändes jobbigt med mina som bara ligger där bland jämåriga som kryper och springer överallt. Inte för att jag har ont utav det men det känns mer bekräftat att mina faktiskt inte är som de andras. jag besparar mig gärna detta och låter grabbarna göra sina små framsteg i sin takt.

Har heller inte orat uppdatera bloggen då jag känner att jag inte har något vettigt att säga med risk för att detta blir en gnällblogg isf.

Men just nu försöker vi hålla modet och omge mig med dem jag håller mest kär, jag har nog att göra ändå kring barnen. Men som nu har sportlov och idag är på läger så jag har bara halva styrkan barn hemma vilket ger mig för mycket urymme till att tänka på pojkarnas utveckling. känns väldigt tomt här hemma saknar ina stora flickor väldigt mycket :-)

Så när de kommit hem i morrn får vi hitta på lite kul allihopa.

Som sagt barnen är mitt liv.