Supermamsen

Håller på att planera renovering av vårt vardags rum och trotts att mitt första tapet val gick i stöpet kom jag över en länk till en tapet sida i tyskland där jag fick 7 rullar med tapet för 1170kr inkl frakt :D

Jag var så jäkla sur när det fattades rullar för den första tapeten jag ville ha som fanns på rusta men tycker det var himla tur då denna är mycket snyggare.

Så denna blir det till vårt vardagsrum.

Var till skol läkaren sist vecka då jag påtalat en längre tid att Thea är plattfotad. Läkaren såg också att foten lutar inåt så nu får vi åka till sport skade kliniken för att beställa sulor. Om hon inte får sulor kan häl dynan förskjutas och gå sönder detta kan man inte åtgärda om det komit så långt. Och med sulorna så kan det rentav vara så att det växer rätt allt så att hon slipper sulorna när hon växt klart.

Så det blir nästa projekt till veckan.

Har börjat lite på gympa men inte hunnit med mer än 2 tillfällen på 2 veckor :D men det tar sig väl så såningom haha. Det är alltid så mycket som barnen ska göra dså då får man köra dem hit och dit så då blir det inte tid till mycket annat.

Idag måste jag ge mig ut och handla lite tänkte mamma och pappa skulle åka med och hålla mig sällskap så hila tråkigt att vara själv. Andreas är på kurs idag och i morgon så jag får försöka hålla extra ordning här hemma. På torsdag ska jag ha me and i party så jag får en hel hög med damer hit. Vet inte riktigt vad jag ska bjuda på men får väl baka lite gott. Hade tänkt göra något i matväg men släpper nog det. Det får bli godsaker istället :)

ja nu kom den och inte lite heller. Barnen är såklart över lyckliga :)
hoppas den ligger ett tag men sedan får den raskt försvinna för jag är sugen på vår.

Ja det känndes faktiskt lite så när vi skulle lämna tillbaka babyskydden vi hyrt på BB haha. Ja va knäpp man kan bli. Tvättade dem noga och satte ihop dem med omsorg tillsammans med maken ,puffade till bebisdynan och sa till Andreas att nu är dem redo för nya bebisar. Han sa då att visst känns det lite ledsamt? Ja de gjorde det verkligen. Jag har verkligen inte ork till flera men känslan att aldrig få vara gravid igen är lite sorgligt.

Den här gången när vi fick tvillingar har vart en häftig upplevese hitills men också den tuffaste tiden och jobbig. Vissa dagar har man grunnat va fan man håller på med :D Samtidigt känns det som om man skulle kunna klara vad som helst nu i barnväg inget skrämmer mig. Möjligtvis trillingar då Huaaaa!

´Ja det är för och nackdelar med allt har sagt att efter 30 är det stop för mig blir 29 i år så det är nog klart nu. Har heller inte mer plats. Har vart gravid sedan jag var 16 år till och från och kan vara skönt att ha stora barn när man fortfarande är ung själv. Nä när suget kommer får jag läsa längre ner i bloggen om alla gnäll och tyck synd o mig inlägg från mig själv :D

ha en bra dag <3

Ja då har Troy åkt på en öroninflamation igen stackarn och de sista nätterna har varit jobbig för oss. Jag som tyckte jag fått in en så jäkla bra rutin kring nattningen med dem. De hade tom slutat med nattmålet så vi fick sova hela nätterna men nu är det slut på det. Mycket har såklart berott på Öronen på gossen men Loke han har gnällt på bra med nästan värre men han vill bara äta hela tiden och han är verkligen stor men vill bara ha mer och mer. Inatt låg han vaken länge fram och tillbaka och tillslut fick han mat men ville ha mer :/ nog för att de inte ska vara hungriga men måste det ätas så mycket på natten ?

De ligger iaf i sin egna sängar fortfarande så man får vara nöjd med det.

Åter till Troys öron nu hoppas jag att Antibiotikan biter ordentligt denna gången så att han slipper att få det så ofta och det har värkt hål varje gång. I Februari ska vi åter ner till näl för en kontroll av deras öron. De blev aldrig godkända på hörselkontrollen på bb och vi åkte på massor av extra kontroller för just detta innan man tillslut gjorde en hel genogånde kontroll där det visade sig att kurvorna motsvarade de som såg ut som vätska i öronen vilket är ganska vanligt. Blev givetvis lättad men på själva Audionom mottagningen har de inte gett några svar utan erbjudit oss kurator om vi var oroliga och även sagt att vi nog kommer att ses mycket framöver. Så vi har vart helt inställda på att nu skulle hela familjen lära sig teckenspråk. Hade de sagt från början att det är vanligt med vätska i öronen men vi måste följa upp på detta viset så hade man ju förstått det. Förstår heller inte varför det skulle ta 4 månader innan vi fick den stora undersökningen och samt träffa läkaren för att få detta lugnande svar.  Men hade det vart värre så bor vi ju i ett bra land för att hjälpa detta så jag oroade mig inte så än då  blev mest irriterad för att det skulle ta så lång tid för ett ordentligt svar.

Läkaren sa att om inte vätskan försvinner runt året skall de få rör in opererade vilket säkert komer hjälpa mot inflamationerna.

Glömde ju skriva är jag är mer än tacksam för alla mina fina ungar och om inte detta hade hänt hade allt kanske sett annorlunda ut och jag vill absolut inte ha något ogjort. Har börjat förstå att vissa saker är med mening ibland låter sjukt men tror det finns en mening med allt faktiskt. Jag intalar mig det i alla fall :)

Mitt liv kretsar runt barn och det är mitt liv jag både älskar och tycker det är jobbigt vissa dagar men jag älskar det mest. Kärleken man får från sina barn är den finaste och renaste kärleken och den kan man inte få nån ananstans. Det finns inget bättre än att kramar och pussar av de stora samt att få gosa ner näsan i nacken på bebisarna och bara  dra in doften av bebis helt underbart.

Därför jag än en gång poängtera att förlusten gör inte lika ont längre så att ni vet men tyckte ändå det var skönt att faktiskt få ur mig processen för den har jag nog inte gått in på något större och det är nog den som gör ondast.

Det är så himla skönt att få vara omgiven av allt detta <3

Igår var det det hans födelsedag!
Årsdagarna är alltid värst men tycker ändå det känns lättare nu än det gjorde de första åren. Men såklart kommer det dagar man tänker extra på detta och blir väldigt ledsen känns så onödigt allting. Och igår var det en sådan dag faktiskt :( Jag hade just vaknat och gett Troy nappen och kom på att för 4 år sedan låg jag med ångest och kände på magen puffade för att känna om han fortfarande levde och fick respons det kändes fruktansvärt att känna sparkarna trotts att jag denna dag skulle åka ner och avbryta in graviditet för att du var för sjuk :( Hur vi än vände och vred så fanns det ingen chans för dig här hos oss. Idag är det inte beslutet o att låta dig gå som är jobbigt utan jag blir arg och har fortfarande mardrömmar om hur jag och du blev behandlade på avdelningen där allt skulle ske.

Det var därför jag inte kunde somna om igår natt för att allt detta kom ikapp mig.

Nog för att jag fick tröst av personalen för jag var väldigt ledsen tror aldrig jag grinat så mycket nån gång. Innan ens värkarna börjat riktigt tryckte de i mig 3 sprutor med Ketogan (morfin) jag var helt borta kräktes mest och sov grät i mellan fick ytterligare nån spruta. Grejen var att vi hade samtal dagarna före om hur jag ville att allt skulle gå till och jag ville vara med och komma ihåg allt, även att jag ville ha honnom upp på magen direkt han kom ut. Fast än jag fått så mycket morfin så sparkade den lilla på i magen jag nämnde detta för sköterskan som snabbt var där och påpekade att det bara är döds ryckningar. Tack för det tänkte jag :/ och börjar givetvis gråta ännu mer. När jag väl kännde att han var på väg började jag ju skrika av panik och sköterskerna flera stycken slet i mig för att få med mig ut på toaletten som låg ute i korridoren. Jag hade handen i mellan benen och grät och skrek ute i korridoren att han kommer nu. I korridoren satt det massa folk yngre tjejer och några äldre tanter som måste ha undrat vad det var med mig. När vi väl ko in på toan drog de ner samtidigt forsade det ut vatten och det klingade i rondskålen när han ramlade ner i den. Glömmer aldrig det ljudet. Min gubbe försökte dom få ut från toaletten och skrek till honnom att inte titta jag fick heller inte titta skrek dem och jag vet varför Han levde forfarande! Det slängde på ett lock snabbt samtidigt som de klippte navelsträngen och sprang iväg med honnom. Jag började kräkas igen jag var fortfarande helt borta. Sedan blev jag uppkastad i en säng och inkörd på rummet helt oventandes o nån ting hade inte ens fått sett min bebis ännu. Efter en stund kom diakonen in en helt underbar kille som pratat med dagarna innan om hur vi ville göra med begravning mm. Han hade vart ute och tittat till bebisen innan jag ens fått se honom. Gubben gick med honom för att titta på kistor. Jag blev lämnad själv och förstod inget av det so hänt. En läkare och sköterska kom in och ville att jag skulle sätta mig upp på en toastol för att krysta ut moderkakan kännde mig som en gamalkrärring för jag klarade knappt av att gå. Började såklart kräkas igen för allt snurrade. När Andreas kom tillbaka frågade jag om vi inte fick se honnom snart ? Jovisst sa sköterskan och jag gav henne en filt jag köpt dagarna innan som han fick ligga i.

När hon kom in ed det lilla byltet och jag öppnade det låg det där en liten bebis han var dock iskall vilket jag blev mycket ledsen över för de hade lagt honnom i en kyl under tiden. Jag mådde fortfarande fruktansvärt dåligt av morfinet och somnade från och till när jag höll honom. Han såg helt perfekt ut så jag var rädd för att det blivit ett fel men sköterskan sa att fostervattens proven alltid är 100% Det enda man såg var att fingrarna var stela och att han hade ett litet brock på magen. Vi tog lite bilder jag känner mig ledsen för att jag hade fått så mycket läkeedel så jag inte var riktigt med. Under kvällen kom svärföräldrarna och mamma och pappa och barnen ner för att se på honom de turades om att hålla honom. Och barnen frågade en hel del om hur och varför.

Efter de hade åkt ville jag bara he igen till barnen och vi lämnade Wilmer kvar för han skulle obduceras och sedan ha minnesstund efter allt det var klart.

Det känndes väldigt jobbigt att lämna honom bara sådär.

Det som jag idag har ont av är att han fick uppleva sina sista minuter på det viset varför fick han inte dö hos mig jag hade gärna legat med honom på magen tycker det är makabert för både jag och Andreas var väldigt tydliga med hur vi ville ha det jag ville ha honnom hos mig direkt. Hade de lagt han i kylen när han fortfarande levde'??? Antar att han dog ganska omgående men ändå. De tabletterna man får dagarna innan som ska avbryta allt dödar inte bebisen utan de förbereder bara kroppen på en förlossning har jag förstått nu. Mår fortfarande väldigt dåligt utav detta. På kvällen innan jag åkte hem kom det in en sköterska och bad om ursäkt för att det blev så här men att de har blivit lite avtrubbade då vissa gör detta av olika själ vissa passar det inte in just då och andra av samma skäl som oss så det var svårt att anpassa sig i mellan.

Obduktionen visade att han hade jätte mycket fel stora hål i hjärtat endast en njure och den var väldigt liten och bråcket på magen visade sig vara en bit av levern som låg i! och tarmarna var helt fel om de låg upp och ner. Så den här lilla gossen hade dött så småningom. Det känns skönt att man lät honom gå.

Så natten igår var det mycket tankar som gick även under dagen.

Jag har fått mycket stöd av nära och kära smatidigt så vet jag att många har haft svårt att dela och förstå min sorg. Jag har fått mycket stöd av Maria Andersson som var helt underbar och tog kontakt med mig. Hon hade själv mist sin lilla Agnes och vi har pratat och gråtit mycket ihop. Sen har jag haft kontakt med ängla mammor över internet vilket gett mig mycket stöd.

Minnesstunden var väldigt fin barnen lade ner bilder och teckningar Elvira hade skrivit en dikt ja det känns som att han verkligen fick veta att han var älskad. Min pappa hämtade även honom på kreatoriet sedan och körde honom till kyrkan där han nu ligger i minneslunden. Tror att han tyckte det känndes skönt att få hämta sitt barnbarn och lämna över.

Lägger in dikten han hade i sin dödsannons

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
...
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.

jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!

När hon fick se tårtan gapade hon! Hon blev helt paff och frågade mig fler gånger om det var Vildas tårta? Jag sa att hon fyllde år så det är Vildas fina tårta och att en prinsessa som henne skulle ha så fin prinsess tårta :) Hon var jätte lycklig över detta våran fina smula.

Idag fyller finaste Vilda 3 år. Tiden går så fort så. Hon kommer få en underbar tårta sen i efermiddag som jag beställt utav Lena. Jättefin ska lägga ut en bild sedan så ni får se på underverket. Just nu är mellan tjejerna på dagis så att jag kan dona och fixa det sista innan gästerna kommer!
Det är mycket kitty i huvudet på Vilda nu så det är väl det som hon i princip har önskat sig av alla :D Själv har vi köpt en docka och dock spjälsäng samt lite småplock som fejk örängen mm. Det går nog hem bara det är tjejigt.

Nä nu får jag ta tag i saker och ting här hemma blir ganska enkelt med kassler och potatis sallad samt lite muffins. Tack ch lov att tårtan är fixad så jag slapp det. Och måste säga för denna fina tårta till det fina priset kan man lika gärna skippa att fixa egna tårtor framöver :D

uppdaterar senare <3

Phuuuu har städat bort julen eller ja städat kan man väl inte säga men plockat bort. Tycker jag plockar och plockar men får ingen ordning. Sist vecka var jag iväg med ungarna till vattenpalatset, som tur är följde mormor och morfar med så jag fick lite hjälp med 6 barn. De stora tjejerna skötte sig själva och fick väldigt mycket ut av besöket. tvillingarna var helt galna i att bada och hade inte ro att sova middag. Dom var som hala ålar i bebispoolen :D mellan tjejerna hade riktigt kul dom också själv var jag helt slut på hemvägen det var mer eller mindre kaos när vi skulle klä på oss och åka hem! bebisarna skrek och Vilda var överallt. Annars har jag vart lite dålig aldrig kul men var tillräckligt pigg för IKEA med pappa och sis. Älskar att springa runt där inne och jag fick äntligen rätt köksluckor med hem. passde även på att köpa lite fint till köket så nu när julgrejerna är borta har jag fått det så ljust och fint :)

pojkarna har även fått tänder så de sista nätterna har det gnällts mycket och vi har inte fått så mycket sömn. Sådana nätter avskräcker mig från att skaffa fler barn, får nästan ångest när jag tänker att tänk om man skulle bli gravid igen nu HUUUUA ryser :D Men hade man vart garanterad minst 8 timmars sömn varje natt så skulle det vara en annan femma! men så funkar inte livet med småbarn.

Nu gnälls det här och tror det är dags för vila för gossarna :)

Är så nöjd har lyckats få in en bra runtin på tvillingarna :D Jag har haft lite problem med att de småsover om varannat alltid en tvilling som är vaken och sover högst 10-15minuter åt gången :/ Men vi flyttade in deras spjälsängar i vårt sovrum så nu har vi en säng på vardera sida av våran säng. Så när jag märker att de börjar bli trötta så lägger jag dem i deras sängar med napp och filt och turas om att gunga dem. De har vyssan lull tassar på sängarna så det går att vicka spjälsängarna fram och tillbaka. Det brukar inte dröja länge innan de somnar och brukar sova ca 2 timmar SAMTIDIGT!!! det är helt underbart att få de timmarna då jag kan damsuga och fixa i lugn och ro eller bara att få va en stund.

Sen brukar de sova en gång till på eftermiddagen men då bara en halvtimma. Jag slipper nu babysittrarna när de är gnälliga för dom har inte vart roliga att dras med mycket smidigare att bara lägga dem i sängen när de är otröstliga. På kvällarna när de gnäller och är trötta för natten är det bara att lägga ner dem i sängarna igen och de brukar ligga och skratta högt och snosa ner näsan i täcket för de är så glada att få lägga sig. Och somnar ganska omgående. Hoppas nu bara att detta håller i sig! Löjligt inlägg men vill bara tala om vad glad jag är för detta och hur mycket det underlättar när man har slitit med dessa två kring tröst,sömn mm.

Barnen vaknade igår morse av jätte mycket snö men tyvärr var synen inte lika kul för dem i morse då i princip all snö smält bort :( De hade igår vart ute nästan hela dagen och byggt snögubbar och även en jätte tjusig snöbjörn! lägger in en bild så får ni se.



Tyvärr hade den smält ner under natten så det var endas en liten hög kvar. Tur att jag tog detta kortet igår kväll. Det var 11 och 8 åringen som vart så kreativa.

Nu får jag ta hand om barnen hejs svejs.